Gå vidare i livet
Panikångesten gör mej så ledsen och galen..:( jag vill bara gråta ut all min sorg!
nu ska jag berätta här..när jag gick på högstadiet sket jag i skolan,för att jag kännde att jag aldrig dög och räckte till,varför skulle jag kämpa då:( så meningslöst..jag hade alltid velat ha dom betygen alla min vänner och alla hade!När alla fått tillbaka provena,så var alla glada och undrade vad alla fick och så..om dom hade fått G så var dom besvikna,då tänkte jag,hur kan dom vara besvikna för det?jag menar jag skulle vart glad om jag bara skulle blivit godkänd:/
Men senare sen så började jag kämpa och då fick jag beröm verkligen och då var jag glad.Sen gjorde jag intagningsprov till teatern och fick nästan topp poäng,men tyvärr fattades det ett g i matte,men jag sökte en priplats.Jag kom in på hotell och resturang och jag vet att det måste vart en mening med att jag kom in på den linjen..just för att jag trvides och så vidare.Jag var så glad för att jag kämpade och gick in fört och helt enkelt älskade min skola..trode inte att det skulle komma något hinder så ivägen..som kanske skulle dra ner eller drabba mina fina betyg,men det gjorde det,tyvärr kom min panikånegst in i bilden..och det drog mej ner till botten..så jag vill inte att fler ska drabbas så här..utan jag vill kämpa,bara jag vet att det är fler som gör det. Om det är ngåon som inte orkar mer och funderar på att skita i allting som inte orkar mer..som tänker att allting är hopplöst..der är det inte skit i panikångesten för stunden och ta en dag i taget!...kämpa med mej!
Kram kram alla som läser min blogg
