mirellospirello

Idag är det skola..mår bättre med panikångesten,ni kanske tycker att jag tjatar om panikångesten nu förresten,men den är till för sådana med samma problem eller som bara bryr sej liksom.Det är inte många som verkligen förstår hur panikångesten är och hur jobbigt det verkligen är,för det är 2-3 % av befolkningen som lider av detta jag vet inte om ni kallar dte mycket eller lite,men det är ju endå endel.Det är väldigt synd att sådant kan drabba oss mäniskor:/För det första kommer det när man minst anar det och det är ju endå det som är  det jobbiga.

Då kan man fråga sej
1*varför händer det här mej?
2*när kommer det här att hända igen?
3*vad kan hända med den här räddslan?
4*vad kan hända när jag får en panikatack?
5*vad kan hända när jag mister kontrollen?
6*Hur ofta kommer detta att drabba mej?
7*Går det i generna?
8*Kan mina barn sedan få det här?
9*Kan detta påverka andra?
10*kan detta påverka mej ännu mer psykiskt?

Det finns en massa frågor som man kan ställa sej själv,mycket mer än det här!
1*Det är du som påverkar din panikångest,oftast finns det en andledning bakom det här till att du får en panikatack.Det kan vara att du varit ledsen och deppig och grubblat över mycket i ditt liv.Det är oftast att det varit något problem som man mått dåligt över tidigare som orsakar panikångesten.Om man vill undvika att få det här är det bra att ta tag i problem som man vet gör en ledsen och som smärtar och gjort det ett bra tag!Tänk på att ingen kan göra det åt dej,dom kan vägleda dej,men det är bara du som kan styra dej själv så att du mår bra!själv var jag ledsen och det var jobbigt för en massa saker,det är inget så med mobbing som det låter som,utan det har vart saker som sårat mej och som jag har haft jobbigt med.Jag innsåg det lite försent,för att jag visste inte att jag skulle drabbas av panikångesten utan jag visste bara att jag vart ledsen ett bra tag och att det skulle få mej att må dåligt i längden,men att det skulle gå bort efter ett tag och inget mer,men då drabbades jag av panikångest och det gjorde mej ledsen och tokig.Det gäller bara att leva med det och ta dagar som dom kommer och inte oroa sej alltför mycket,även om det är svårt behöver man förstå om man nu kollat upp allt med bröst och hjärta och allt sådant ,så finns det inget att oroa sej igentligen.Tjata på er själva och säg hela tiden,ja juste det ja det ver ju faktiskt inget farligt med mej,så ta de lungt och tänk på något annat.Det bästa är att möta räddslan i 15-20 min för det är oftast så länge panikatacken varar,dågår det över,annars blir det bara jobbigare och värre.Man kan inte sitta still när man har panikatcken,Men försök att möta räddslan även om den är hemsk!

2*somsagt vet vi inte när det händer igen,utan vi undviker de ställen,då vi haft panikångest.Förmodling,så är det så att efter den gången man haft en panikatack tänker man mer på det och ororar sej och blir sedan dålig psykiskt,Man oroar sej och tror hemska saker tex,om hjärtat,huvudet mm.Just för att allt i kroppen hänger ihop och får man ont i bröstet som man då får,blir huvudet rädd och man känner räddsla,för hjärnan kan inte skilja på om man blir jagad av ett djur elr om man bara mår dåligt prykiskt och man får ont i magen och man drabbas av yrsel och illamående och sådan,på så sätt förstår man att allt har ett samband.Och det här drar,då ner oss till botten och får oss att bli räddare och räddare,tillslut tror man nästan att man börjar bli galen.Man kan pratar med sej själv i bland och säger till sej själv det här är inte farligt,så ta det lungt.Det kan ju framstå som konstigt,men det är bra att man säger det till sej själv,för det hjälper oss att få in att det är inte farligt!

3*Det är absolut ingenting farligt som kan  hända med räddslan!Det som kan hända är,då att man mår illa,man blir yr,känner kvävningskänsla,man känner stickningar,bröst smärta(det tror man oftast är hjärtat)Men det är det inte om man har kollat sej och så,man blir varm,eller kall,man får darrningar och man har räddslan för att bli tokig och mista kontrollen,Men det här är fullständigt normalt.Det kan man ju nästan tänka sej in i själv,att om man mår så som man gör då och tror att man ska dö eller tuppa av då påverkas ju allt av det och då mår man också så.Tänk bara att det inte är någon fara!

4*Det är absolut ingenting som kan hända som jag nämde här innan i texten,förutom känslan man har just vid det tillfället,

5*Det som kan hända är i strort sett ingenting om man inte blir galen och springer ut mitt i trafiken och sådana hemska saker,men det är sådant man ska undvika när man får sådan räddsla,då ska man sitta still och möta räddslan.

6*Det är helt upp till dej hur ofta detta kommer drabba dej!Det är ngåot du som person måste ta tag i och ingen annan,visst man kan ta medeciener och tabletter,som folk tycker är lugnande.själv skulle jag inte rekomendera det för det kan påverka dej på annat sätt senare i livet,för det är något man måste ta hela tiden sen och det är inte bra det heller på många sätt.Utan det här är någonting man inte håller innom sej,för till slut blir de för mycket och då drabbas man av panikatacker!MAn ska kunna prata om det även om det är hemskt de är skönt att de finns mänsikor som lyssnar på en och hör vad man har för bekymmer,så om ni behöver någon att prata med finns jag här,annars finns det psykolog som känns bra att prata ut med eller någon annan vän eller familje medlem.

7*Det kan gå i generna,det är inte helt omöjligt,så hör med släkten.

8*somsagt det  kan gå igenerna och därmed kan detta drabba barnen med.

9*Det påverkar dej och alla andra i din närhet,för dom mår dåligt med när du mår som du mår.Dom blir rädda för dej och vill bara ditt bästa.Det bästa sättet är att kunna prta ut och komunicera.

10*Det kan påverka en mer psykiskt om man inte tar hjälp,man blir deppigt och kan leva i deprition och blir rädd för mer grejjer och känner sej ensam och vissa kan få självmordstankar!ush..det ska man inte ha,även om det känns hopplöst för stunden!Man kanske inte vågar göra grejjer som man vågat förrut endel kan till och med bli rädd för att vara ute och håller sej inne och vissa tvärtom!för att man är rädd för att vara ensam det är ensak med!

Men försök att lätta på hjärtat och berätta nu vad som bekymmrar dej och får dej att må dåligt!tro mej den här bloggen är för att hjälpa er och ni hjälper mej med!