En dikt...viskningarna av mej
Du är så unik och och vacker
Du har det skrattet ingen kan få
För du är du
Du försöker inte vara någon du inte är
Därför håller jag dej så kär
Skymmten i dina ögon
Du är helt borta och förstörd innom dig
Du viskar i mörkret jag vill inte leva mer..
Jag har vart med om det här förr...
Jag vill inte leva mer...
Du hade glömmt vart du stog och vem du engång var..
Du tänkte vad mer finns det kvar?
Gåtan som en gång var?
Världen blev allt mer svårare..
Det handlar inte om hur mycket du kan ta..
Det handlar om hur mycket du kan ta och fortsätta framåt..
Du måste vara stark nog
Dess styrka har du innom dej
Det vet jag lika mycket som dej
Det är fortfarande någonting som hindrar dej..
Du viskade i mörkret vart är all dess kärlek?
Varför ser jag bara all dess mörker?
Vart är världen på väg?
Om jag dej väl kunde ge dej svaren på alla dessa frågor..
Om jag kunde få världen att se dej le
Skulle jag det med glädje
Det är det minsta jag kan ge en sån värdefull vän som dej..
Gumman<3
Du måste finna din väg ut ur mörkret!
Bara du..
Jag kan inte göra det åt dej..
Kommer alltid att finnas här hoss dej<3
Göll<3<3