Nathalie
Det har gått 2 veckor nu..sen jag pratade men nathalie..ett tag som känns en evighet för mej;(Min barndomsvän.jag har kommit till henne för hennes skull flera gånger..men hon har svikit mej dom gångerna jag tagit min tid för jag skulle komma till henne en dag,men då trode hon att jag skulle komma på morgonen till efter middagen..men det var hela lördagen och då tyckte jag att hon kunde ta sin tid och väntat på mej,för att jag skulle dyka upp senare sen,men det gjorde hon inte..utan hennnes kompis mamma hade bakat en skink paj för hennes skull sa hon så hon kunde tyvärr inte svika sin andra kompis för hennes mamma skulle hämta henne.skyst,..jag var jätte glad att se henne,men alltid något som hindrar henne..vet inte vad,hon sa hmm...hur ska vi gör nu då..för att dte skulle låta bra,men inärstinne hade hon svaret,för att jag frågade om hon kunde svika sin andra kompis istället..då sa hon nej..för det där med skinkpajen och det...så då gick jag hem..och sa inte dirket hejdå..för att det var lite jobbigt för det var inte direkt första gången.pratar om hur hennes kompis mår och blablavbla men jag då?aja orka bry sej..sånt är livet..en gång för mycket,så är det bara..jag är inte heller perfekt dte vet jag men den här känslan..den vill jag inte ha..så jag vill inte ha några ursäkter..Det är slut på ursäkter nu,för det är försent..samma sak varje gång...men inte denna..:( vilket tomrum..
