mirellospirello

Jag kan inte förstå vilka överraskningar som hela tiden dyker upp,alla kommer efter varandra!Jag träffade en gång en kille som jag verkligen trode på,eller något sa att jag inte skulle det..men jag gjorde det endå vet verkligen inte varför men det var så förut att man skulle bevis något för alla.Sen svek han mej totalt!han svarade inte han brydde sej liksom inte.sedan när jag frågade varför han gjorde som han gjorde sket han i att ens svara på den frågan gång på gång..då tänkte jag vad fan håller jag på med..varför ska jag tänka på detta hela tiden och må dåligt över det här och gråta..när de var han som var dum och inte jag!Ddet var jag som tog åt mej och la skulden på mej!Så länge jag gråtit!Sedan nu efter ett år och mer ringer han mej och sms:ar mej och vill träffa mej och allt...och sedan kommer han helt plötsligt på en ursäkt över allt detta..kanske stämmer det?kanske inte..vad vet jag,men det för det till förflutna så  det är inget man ska bry sej om nu!Det så många frågor man har som man aldrig fått något svar på..saker som betytt något saker som inte längre gör det..Haha alla har vell haft en jobbig tid med ungdomen.Känslig tagit åt sej allt för mycket och gjort saker man ångrat och sådana saker.Men allting har igentligen lett till något bra,jag menar visst har vi våra dåliga dagar då allt känns hopplöst och då man tänkt vad fan håller jag på med,men det är ju så livet är!Livet är en gåta den är till för att klara och lösa ut,för man kan inte alltid ha det Possitivt och bra,för då skule vi vara allt för bortskämmde vi måste lära oss att ta vara på oss själva det är liksom vårat ansvar,och om vi inte ger upp så leder det till något gott om inte har vi alla fall gett det ett försök på rätt sätt!

Förmodligen finns det många som gått igenom svåra tider,alla har det ågon gång så är det bara..Och det är faktiskt för att dom flesta håller sakerochting innom sej dom vill kanske få ut det,men det känns meningslöst!Det känns som att ingen förstår en endå,men igentligen gör dom verkligen allt för att hjälpa till..Ush det är hemskt hur mcyket man kan ta igentligen..man tänker liksom då hur mycket kan man ta igentligen?OCh tyvärr så tar mäniskor livet av sej..dom tror att det ¨är det enda sättet att kommi iväg från allt!Vadå det bästa sättet säger jag då,Att rymma iväg från sina problem att låta allt gå ut över dej!Det är ju inte ens fel,då måste man ju kuna prata om dext istället för att ta den hemska vägen!annars får man ju aldrig reda på om det kune blivit bättre om det faktiskt kunde löst sej!Fanatt hålla det innom sej är bara jobbigt för kroppen och oss allmänt..Att låte problem sättas på hög om och om igen..tillslut kan man inte ta mer och då sprängs man av antingen tårar eller ilska!Så snälla alla som mår dåligt eller känner att ni håller saker innom er och går och smyger med det och aksnek gråter för er själva..ta hjälp prata ut med någon ni litar på eller psykolog som har i sitt arbete att inte berätta vad man säger till han/hon.Jag vet att saker kan kännas helt omöjligt ibland,men det kommer påverka er någon gång på annat sätt.Mani och panikångest och panikatacker tex,Det jag lidit av men det löser sej om man tar tag i det själv,för det finns ingen som kan gära det åt dej..kanske säga vad och hur ni ska gå tillväga men dom gör det aldrig åt er..<333