mirellospirello

idag är det den sista skoldagen på denna veckan:)för vi har ledigt imorgon för att vi jobbade på en lördag:DGanska skönt faktiskt!Är ganska trött så att det ska bli skönt att sova ut nu i några dagar,för i natt kan man ju inte säga att jag kunde sova..somsagt jag vaknade till och kännde att jag hade någon konstig huvudvärk all min känsel hade donnat bort..och jag började få en konstig känsla av att det var något farligt.Visst jag har vart med om räddslan gång på gång förrut när jag led av ångest..men nu var det verkligen PANIK!Jag tänkte att jag går till mamma och stefan,min låtsas pappa då och lägger mej där..visst mamma var sur för att vi hade grälat lite smått så hon pratade ju inte med mej,men på sätt och vis kände jag endå trygghet hos dom..ifall att något skulle hända,men jag han inte tänka så klart.Jag låg där och sedan började jag stört lipa och stefan frågade hur dte var med mej och jag visste inget..jag ba det är någonting som händer,jag vet inte vad men jag mår inte braa!!grät och grät och såg bara hemska bilder om vad som skulle hända och hur det skulle se ut.Jag var nära på att svimma för jag var helt vit i andsiktet och var tvungen att dricka vatten.Just då kände jag bara att jag vill in på psykhem eller ngt!Men förmodligen var dte bara en hemsk dröm eller ngt jag hade..och det kändes inte bra.men jag sov hos dom i alla fall tills morgonen kom och då blev jag glad.Jag tänkte att min mamma var skit sur på mej och att hon inte pratade mej och att jag kanske aldrig skulle få skansen att säga förlåt..utan att de var slutet på mitt liv.Men det var inte så.Men när man har mycket saker som man kanske är ledsen för som man inte gärna vill visa då sätter det sig verkligen på psyket..och man känner bara att man inte orkar mer,det är klart att det var väldigt jobbigt..Men det är la sånt man får leva med.Det värsta är endå att jag kännt att räddslan av ångest börjar komma tillbaka..men jag försöker att inte vara rädd!jag vägrar att vara rädd,för ska kämpa..men samtidigt får jag smanbrott och bara lägger mej ner eller springer bort och gråter.Det finns gånger man undrat hur livet skulle vara om man gav upp,vart skulle man komma?Till något bättre eller sämre,men då tänker jag att livet går endå ut på att kämpa och lösa sej iegnom alla problem man får på vägen.Livet är en gåta och är till för att lösas,man kan ju inte alltid ha allting bra.Klarar man livet klarar man allting,så ger man inte upp har man levt på rätt sätt och kämpat och klarat ut alla jobbiga situationer,då kommer man nog få det bra.Men går man upp då,då är det inte samma sak längre.Jag kommer aldrig ge upp,även om jag har hinder på vägen!NEVER