Jag brevid denna stora växten utanför hotellet i mauritius
Poolen på hotell tamarin i mauritius
Resturangen i på hotellet i mauritius
konsert
idag har jag vart på stan med vännerna och shoppat och så har jag tagit kort till mitt pass:)nu ikväll blir det mys vid tv:en och kolla på andra avenyn och slappa..sedan ska jag sova och imrogon slutar jag 12 sedan ska jag göra i ordning mej och förfesta sedan blir det konsert!!:Ddet blir kul..kram kram hoppas ni alla andra har det bra
Nathalie
Det har gått 2 veckor nu..sen jag pratade men nathalie..ett tag som känns en evighet för mej;(Min barndomsvän.jag har kommit till henne för hennes skull flera gånger..men hon har svikit mej dom gångerna jag tagit min tid för jag skulle komma till henne en dag,men då trode hon att jag skulle komma på morgonen till efter middagen..men det var hela lördagen och då tyckte jag att hon kunde ta sin tid och väntat på mej,för att jag skulle dyka upp senare sen,men det gjorde hon inte..utan hennnes kompis mamma hade bakat en skink paj för hennes skull sa hon så hon kunde tyvärr inte svika sin andra kompis för hennes mamma skulle hämta henne.skyst,..jag var jätte glad att se henne,men alltid något som hindrar henne..vet inte vad,hon sa hmm...hur ska vi gör nu då..för att dte skulle låta bra,men inärstinne hade hon svaret,för att jag frågade om hon kunde svika sin andra kompis istället..då sa hon nej..för det där med skinkpajen och det...så då gick jag hem..och sa inte dirket hejdå..för att det var lite jobbigt för det var inte direkt första gången.pratar om hur hennes kompis mår och blablavbla men jag då?aja orka bry sej..sånt är livet..en gång för mycket,så är det bara..jag är inte heller perfekt dte vet jag men den här känslan..den vill jag inte ha..så jag vill inte ha några ursäkter..Det är slut på ursäkter nu,för det är försent..samma sak varje gång...men inte denna..:( vilket tomrum..
sorgen
Gud va jag saknar mauritius:(´
jag saknar mina släktingar och alla mäniskor jag träffade där:/<3
Jag lyssnar på låten kevin!när jag hör den tänker jag på dej,jag gråter med!vi lyssnade alltid på den för att vi älskade den!jag grät till den innan jag skulle åka i från mauritius...jag förstår inte hur jag ska klara mej,utan all känsla jag hade med er där borta,jag förstår verkligen inte..
breath again Linzy Bacbotte/låten
it's been so many years since i fell in love with you,i'm dying to let you know..you're the I i'm living for...i try to let you go..but i can't...your the one i'm living for.....
Jag kommer snart att träffa dom igen för dom kanske kommer till sverige:(men endå..det blir ju inte direkt än..
Det kanske låter konstigt,men jag har gråtit i 3 år för att jag saknat dom så,för att det var så längesadan jag träffade dom och sedan få sakna dom igen..det är inte kul...Men det funkar...
Räddslan kommer tillbaka i kroppen bara när jag är ledsen och tänker på mycket och det gör jag..så det är jobbigt,men det kommer jag över,jag menar jag mår bra nu igen ,så sätt jag har gjort framsteg..och det känns skönt!Men sedan kan jag inte tänka på så mycket!
*jag behöver sluta stressa
*ínte äta skräp mat
*inte ha så höga krav på mej själv
*sluta bry mej om vad andra ska tycka och tänka
*förändras,en gång är engång för mycket:(
jag kan inte alltid ge andra chantser för ursäkter...svårt att förklara,men när du ser det här,ja du:(då förstår du nog..
jag saknar mina släktingar och alla mäniskor jag träffade där:/<3
Jag lyssnar på låten kevin!när jag hör den tänker jag på dej,jag gråter med!vi lyssnade alltid på den för att vi älskade den!jag grät till den innan jag skulle åka i från mauritius...jag förstår inte hur jag ska klara mej,utan all känsla jag hade med er där borta,jag förstår verkligen inte..
breath again Linzy Bacbotte/låten
it's been so many years since i fell in love with you,i'm dying to let you know..you're the I i'm living for...i try to let you go..but i can't...your the one i'm living for.....
Jag kommer snart att träffa dom igen för dom kanske kommer till sverige:(men endå..det blir ju inte direkt än..
Det kanske låter konstigt,men jag har gråtit i 3 år för att jag saknat dom så,för att det var så längesadan jag träffade dom och sedan få sakna dom igen..det är inte kul...Men det funkar...
Räddslan kommer tillbaka i kroppen bara när jag är ledsen och tänker på mycket och det gör jag..så det är jobbigt,men det kommer jag över,jag menar jag mår bra nu igen ,så sätt jag har gjort framsteg..och det känns skönt!Men sedan kan jag inte tänka på så mycket!
*jag behöver sluta stressa
*ínte äta skräp mat
*inte ha så höga krav på mej själv
*sluta bry mej om vad andra ska tycka och tänka
*förändras,en gång är engång för mycket:(
jag kan inte alltid ge andra chantser för ursäkter...svårt att förklara,men när du ser det här,ja du:(då förstår du nog..
Hemma igen
Nu är jag hemma igen!jag saknar mauritius..jag grät som jag vet inte vad,saken är det att jag längtat dit en sådan lång tid och sedan måste jag saknat dom igen,men jag åker snart dit igen.Jag träffade en kille där nere som jag saknar med och mina kusiner,mormor,morbror och moster.
Panikångesten är nog borta!Det är bara det att man har räddslan där innom sej som är jobbig,man får vell kämpa i mot bara och vara tuff..Man måste gå vidare och glömma alla alla tankar som gör en rädd och intala sej själv att nu är det så att jag kollat upp allt och det var som det skulle. känslan kan vara jobbig och djup.Men det här är psykiskt och inte fysiskt!så kom i håg det alla som går igenom samma sak,Det är två olika saker på psykiskt och fyskiskt!
Man kan tro att det är fysiskt ibland,men om inte har något fel och så,så är det bara psykiskt.Det finns där i huvudet och rör till!Det är inget att bry sej om,men hur kan man säga så? , det är inte lätt att intala säg själv det.
Jag vet att det finns många som går igenom detta och har sin svåra period och det är smärtsamt för man bryter i hop och gråter ut all sin räddsla och samt känner att ingen förstår en.Jag kände så,men dom bryr sej,man man måste tala om för varndra vad det är man går igenom för stunden för om man inte hjälper varandra är det inte lätt att komma ifrån räddslan.
Mina vänner förstår nu vad det är jag går igenom och dom hjälper mej,så om jag mår dåligt säger jag det till dom och vi går i väg och pratar ut..och de är så det ska va,men ibland har man ingen vid sin sida och då tappar man greppet och får sammanbrott och det innebär att man tappar kontrollen för stunden och alla tankarna sammlas kring en just vi det tillfället,och det skapar tårar och man orkar inget mer,så känner man sej,man vet inte riktigt vad man ska göra,för att man ta sej till rätta.
Ni kan inte förstå hur jobbigt det känndes att gå igenom den svåra tiden jag gjorde.Jag skämmdes nästan och tyckte att det var prinsamt att få det i klassrumet och bland folk..och speciellt när det inte fanns något att oroa sej för,men det ska man inte..för jag skämms inte längre!Det är absolut inget att skämmas för,folk kan tycka att det är löjligt när man berättar om det,men det är tvärtom!Det är modigt att kunna berätta om det man går igenom och inte dölja det.Dölja förvärrar bara oss mäniskor man ska vara uppriktig så är det bara.Så ni som hållar allt innom er,tänk på att det kan bli för mycket av det!så prata ut istället.
Ps.bilderna kommer snart från resan kram kram
Panikångesten är nog borta!Det är bara det att man har räddslan där innom sej som är jobbig,man får vell kämpa i mot bara och vara tuff..Man måste gå vidare och glömma alla alla tankar som gör en rädd och intala sej själv att nu är det så att jag kollat upp allt och det var som det skulle. känslan kan vara jobbig och djup.Men det här är psykiskt och inte fysiskt!så kom i håg det alla som går igenom samma sak,Det är två olika saker på psykiskt och fyskiskt!
Man kan tro att det är fysiskt ibland,men om inte har något fel och så,så är det bara psykiskt.Det finns där i huvudet och rör till!Det är inget att bry sej om,men hur kan man säga så? , det är inte lätt att intala säg själv det.
Jag vet att det finns många som går igenom detta och har sin svåra period och det är smärtsamt för man bryter i hop och gråter ut all sin räddsla och samt känner att ingen förstår en.Jag kände så,men dom bryr sej,man man måste tala om för varndra vad det är man går igenom för stunden för om man inte hjälper varandra är det inte lätt att komma ifrån räddslan.
Mina vänner förstår nu vad det är jag går igenom och dom hjälper mej,så om jag mår dåligt säger jag det till dom och vi går i väg och pratar ut..och de är så det ska va,men ibland har man ingen vid sin sida och då tappar man greppet och får sammanbrott och det innebär att man tappar kontrollen för stunden och alla tankarna sammlas kring en just vi det tillfället,och det skapar tårar och man orkar inget mer,så känner man sej,man vet inte riktigt vad man ska göra,för att man ta sej till rätta.
Ni kan inte förstå hur jobbigt det känndes att gå igenom den svåra tiden jag gjorde.Jag skämmdes nästan och tyckte att det var prinsamt att få det i klassrumet och bland folk..och speciellt när det inte fanns något att oroa sej för,men det ska man inte..för jag skämms inte längre!Det är absolut inget att skämmas för,folk kan tycka att det är löjligt när man berättar om det,men det är tvärtom!Det är modigt att kunna berätta om det man går igenom och inte dölja det.Dölja förvärrar bara oss mäniskor man ska vara uppriktig så är det bara.Så ni som hållar allt innom er,tänk på att det kan bli för mycket av det!så prata ut istället.
Ps.bilderna kommer snart från resan kram kram
mauritius
Hejsan idag vaknade vi tidigt och ot frukost po hotellet riktigt mycket:Psen so okte vi ut med boten och simmade med delfiner sooo himla fina va dom:)och feter okte vi och snorklade longt ut jag fick holle en fin kille i handen:Dhahadet kendes tryggt:Psomsagt kan inte stava bra her:Pmen det for duga,:D:D sakanr er alla enormt mycket.trvis bra her! ockso!:Phehe ,em ja somsagt det kommer bilder snart och hoppas n i har det bra:P
Pusssss<33 kram kram
Pusssss<33 kram kram
Mauritius
Nu e jag i mauritius:D helt underbart att se alla glada face:) det e hela tiden fullt drag,en massa killar:D neh men ja det finns ju en hel del:P nu ska jag dansa sega det e en dans dom dansar i mauritius;jag vill verkligen visa er alla bilder och det ska jag ska legga ut dom snart..Fan asso havet och solen ,35 grader,maten mumssss:Dshit vad jag har mycket att som jag vill beretta:) sorry kan inte stava bra i mauritius dom har inte vissa bokstever:Phoppas ni alla har det braa<3 vi talk later:DJohanna jag sakanr dej333 alla andra med Natta I look for u
Semester
Jag åker till Mauritius i natt!och jag kommer inte vara inne på min blogg så mycket då,men jag kanske kommer var inne något om jag hittar en dator på semestern.jag kommer lägga ut en massa bilder när jag kommer hem och det blir om nästan en månad..Jag hoppas att ni kommer gilla dem:)under den tiden jag är borta hoppas jag att ni får det kul här hemma!Och johanna om du ser det här komemr jag saknar dej enormt mycket,känner mej som en halva utan dej:/Älskar dej så enormt mycket!!!<3333kan inte ens beskriva med ord hur mcyketd en tjejen betyder för mej:)
Alla andra kommer jag sakna med<333333
kram kram
fakta om panikångest
Idag är det skola..mår bättre med panikångesten,ni kanske tycker att jag tjatar om panikångesten nu förresten,men den är till för sådana med samma problem eller som bara bryr sej liksom.Det är inte många som verkligen förstår hur panikångesten är och hur jobbigt det verkligen är,för det är 2-3 % av befolkningen som lider av detta jag vet inte om ni kallar dte mycket eller lite,men det är ju endå endel.Det är väldigt synd att sådant kan drabba oss mäniskor:/För det första kommer det när man minst anar det och det är ju endå det som är det jobbiga.
Då kan man fråga sej
1*varför händer det här mej?
2*när kommer det här att hända igen?
3*vad kan hända med den här räddslan?
4*vad kan hända när jag får en panikatack?
5*vad kan hända när jag mister kontrollen?
6*Hur ofta kommer detta att drabba mej?
7*Går det i generna?
8*Kan mina barn sedan få det här?
9*Kan detta påverka andra?
10*kan detta påverka mej ännu mer psykiskt?
Det finns en massa frågor som man kan ställa sej själv,mycket mer än det här!
1*Det är du som påverkar din panikångest,oftast finns det en andledning bakom det här till att du får en panikatack.Det kan vara att du varit ledsen och deppig och grubblat över mycket i ditt liv.Det är oftast att det varit något problem som man mått dåligt över tidigare som orsakar panikångesten.Om man vill undvika att få det här är det bra att ta tag i problem som man vet gör en ledsen och som smärtar och gjort det ett bra tag!Tänk på att ingen kan göra det åt dej,dom kan vägleda dej,men det är bara du som kan styra dej själv så att du mår bra!själv var jag ledsen och det var jobbigt för en massa saker,det är inget så med mobbing som det låter som,utan det har vart saker som sårat mej och som jag har haft jobbigt med.Jag innsåg det lite försent,för att jag visste inte att jag skulle drabbas av panikångesten utan jag visste bara att jag vart ledsen ett bra tag och att det skulle få mej att må dåligt i längden,men att det skulle gå bort efter ett tag och inget mer,men då drabbades jag av panikångest och det gjorde mej ledsen och tokig.Det gäller bara att leva med det och ta dagar som dom kommer och inte oroa sej alltför mycket,även om det är svårt behöver man förstå om man nu kollat upp allt med bröst och hjärta och allt sådant ,så finns det inget att oroa sej igentligen.Tjata på er själva och säg hela tiden,ja juste det ja det ver ju faktiskt inget farligt med mej,så ta de lungt och tänk på något annat.Det bästa är att möta räddslan i 15-20 min för det är oftast så länge panikatacken varar,dågår det över,annars blir det bara jobbigare och värre.Man kan inte sitta still när man har panikatcken,Men försök att möta räddslan även om den är hemsk!
2*somsagt vet vi inte när det händer igen,utan vi undviker de ställen,då vi haft panikångest.Förmodling,så är det så att efter den gången man haft en panikatack tänker man mer på det och ororar sej och blir sedan dålig psykiskt,Man oroar sej och tror hemska saker tex,om hjärtat,huvudet mm.Just för att allt i kroppen hänger ihop och får man ont i bröstet som man då får,blir huvudet rädd och man känner räddsla,för hjärnan kan inte skilja på om man blir jagad av ett djur elr om man bara mår dåligt prykiskt och man får ont i magen och man drabbas av yrsel och illamående och sådan,på så sätt förstår man att allt har ett samband.Och det här drar,då ner oss till botten och får oss att bli räddare och räddare,tillslut tror man nästan att man börjar bli galen.Man kan pratar med sej själv i bland och säger till sej själv det här är inte farligt,så ta det lungt.Det kan ju framstå som konstigt,men det är bra att man säger det till sej själv,för det hjälper oss att få in att det är inte farligt!
3*Det är absolut ingenting farligt som kan hända med räddslan!Det som kan hända är,då att man mår illa,man blir yr,känner kvävningskänsla,man känner stickningar,bröst smärta(det tror man oftast är hjärtat)Men det är det inte om man har kollat sej och så,man blir varm,eller kall,man får darrningar och man har räddslan för att bli tokig och mista kontrollen,Men det här är fullständigt normalt.Det kan man ju nästan tänka sej in i själv,att om man mår så som man gör då och tror att man ska dö eller tuppa av då påverkas ju allt av det och då mår man också så.Tänk bara att det inte är någon fara!
4*Det är absolut ingenting som kan hända som jag nämde här innan i texten,förutom känslan man har just vid det tillfället,
5*Det som kan hända är i strort sett ingenting om man inte blir galen och springer ut mitt i trafiken och sådana hemska saker,men det är sådant man ska undvika när man får sådan räddsla,då ska man sitta still och möta räddslan.
6*Det är helt upp till dej hur ofta detta kommer drabba dej!Det är ngåot du som person måste ta tag i och ingen annan,visst man kan ta medeciener och tabletter,som folk tycker är lugnande.själv skulle jag inte rekomendera det för det kan påverka dej på annat sätt senare i livet,för det är något man måste ta hela tiden sen och det är inte bra det heller på många sätt.Utan det här är någonting man inte håller innom sej,för till slut blir de för mycket och då drabbas man av panikatacker!MAn ska kunna prata om det även om det är hemskt de är skönt att de finns mänsikor som lyssnar på en och hör vad man har för bekymmer,så om ni behöver någon att prata med finns jag här,annars finns det psykolog som känns bra att prata ut med eller någon annan vän eller familje medlem.
7*Det kan gå i generna,det är inte helt omöjligt,så hör med släkten.
8*somsagt det kan gå igenerna och därmed kan detta drabba barnen med.
9*Det påverkar dej och alla andra i din närhet,för dom mår dåligt med när du mår som du mår.Dom blir rädda för dej och vill bara ditt bästa.Det bästa sättet är att kunna prta ut och komunicera.
10*Det kan påverka en mer psykiskt om man inte tar hjälp,man blir deppigt och kan leva i deprition och blir rädd för mer grejjer och känner sej ensam och vissa kan få självmordstankar!ush..det ska man inte ha,även om det känns hopplöst för stunden!Man kanske inte vågar göra grejjer som man vågat förrut endel kan till och med bli rädd för att vara ute och håller sej inne och vissa tvärtom!för att man är rädd för att vara ensam det är ensak med!
Men försök att lätta på hjärtat och berätta nu vad som bekymmrar dej och får dej att må dåligt!tro mej den här bloggen är för att hjälpa er och ni hjälper mej med!
Då kan man fråga sej
1*varför händer det här mej?
2*när kommer det här att hända igen?
3*vad kan hända med den här räddslan?
4*vad kan hända när jag får en panikatack?
5*vad kan hända när jag mister kontrollen?
6*Hur ofta kommer detta att drabba mej?
7*Går det i generna?
8*Kan mina barn sedan få det här?
9*Kan detta påverka andra?
10*kan detta påverka mej ännu mer psykiskt?
Det finns en massa frågor som man kan ställa sej själv,mycket mer än det här!
1*Det är du som påverkar din panikångest,oftast finns det en andledning bakom det här till att du får en panikatack.Det kan vara att du varit ledsen och deppig och grubblat över mycket i ditt liv.Det är oftast att det varit något problem som man mått dåligt över tidigare som orsakar panikångesten.Om man vill undvika att få det här är det bra att ta tag i problem som man vet gör en ledsen och som smärtar och gjort det ett bra tag!Tänk på att ingen kan göra det åt dej,dom kan vägleda dej,men det är bara du som kan styra dej själv så att du mår bra!själv var jag ledsen och det var jobbigt för en massa saker,det är inget så med mobbing som det låter som,utan det har vart saker som sårat mej och som jag har haft jobbigt med.Jag innsåg det lite försent,för att jag visste inte att jag skulle drabbas av panikångesten utan jag visste bara att jag vart ledsen ett bra tag och att det skulle få mej att må dåligt i längden,men att det skulle gå bort efter ett tag och inget mer,men då drabbades jag av panikångest och det gjorde mej ledsen och tokig.Det gäller bara att leva med det och ta dagar som dom kommer och inte oroa sej alltför mycket,även om det är svårt behöver man förstå om man nu kollat upp allt med bröst och hjärta och allt sådant ,så finns det inget att oroa sej igentligen.Tjata på er själva och säg hela tiden,ja juste det ja det ver ju faktiskt inget farligt med mej,så ta de lungt och tänk på något annat.Det bästa är att möta räddslan i 15-20 min för det är oftast så länge panikatacken varar,dågår det över,annars blir det bara jobbigare och värre.Man kan inte sitta still när man har panikatcken,Men försök att möta räddslan även om den är hemsk!
2*somsagt vet vi inte när det händer igen,utan vi undviker de ställen,då vi haft panikångest.Förmodling,så är det så att efter den gången man haft en panikatack tänker man mer på det och ororar sej och blir sedan dålig psykiskt,Man oroar sej och tror hemska saker tex,om hjärtat,huvudet mm.Just för att allt i kroppen hänger ihop och får man ont i bröstet som man då får,blir huvudet rädd och man känner räddsla,för hjärnan kan inte skilja på om man blir jagad av ett djur elr om man bara mår dåligt prykiskt och man får ont i magen och man drabbas av yrsel och illamående och sådan,på så sätt förstår man att allt har ett samband.Och det här drar,då ner oss till botten och får oss att bli räddare och räddare,tillslut tror man nästan att man börjar bli galen.Man kan pratar med sej själv i bland och säger till sej själv det här är inte farligt,så ta det lungt.Det kan ju framstå som konstigt,men det är bra att man säger det till sej själv,för det hjälper oss att få in att det är inte farligt!
3*Det är absolut ingenting farligt som kan hända med räddslan!Det som kan hända är,då att man mår illa,man blir yr,känner kvävningskänsla,man känner stickningar,bröst smärta(det tror man oftast är hjärtat)Men det är det inte om man har kollat sej och så,man blir varm,eller kall,man får darrningar och man har räddslan för att bli tokig och mista kontrollen,Men det här är fullständigt normalt.Det kan man ju nästan tänka sej in i själv,att om man mår så som man gör då och tror att man ska dö eller tuppa av då påverkas ju allt av det och då mår man också så.Tänk bara att det inte är någon fara!
4*Det är absolut ingenting som kan hända som jag nämde här innan i texten,förutom känslan man har just vid det tillfället,
5*Det som kan hända är i strort sett ingenting om man inte blir galen och springer ut mitt i trafiken och sådana hemska saker,men det är sådant man ska undvika när man får sådan räddsla,då ska man sitta still och möta räddslan.
6*Det är helt upp till dej hur ofta detta kommer drabba dej!Det är ngåot du som person måste ta tag i och ingen annan,visst man kan ta medeciener och tabletter,som folk tycker är lugnande.själv skulle jag inte rekomendera det för det kan påverka dej på annat sätt senare i livet,för det är något man måste ta hela tiden sen och det är inte bra det heller på många sätt.Utan det här är någonting man inte håller innom sej,för till slut blir de för mycket och då drabbas man av panikatacker!MAn ska kunna prata om det även om det är hemskt de är skönt att de finns mänsikor som lyssnar på en och hör vad man har för bekymmer,så om ni behöver någon att prata med finns jag här,annars finns det psykolog som känns bra att prata ut med eller någon annan vän eller familje medlem.
7*Det kan gå i generna,det är inte helt omöjligt,så hör med släkten.
8*somsagt det kan gå igenerna och därmed kan detta drabba barnen med.
9*Det påverkar dej och alla andra i din närhet,för dom mår dåligt med när du mår som du mår.Dom blir rädda för dej och vill bara ditt bästa.Det bästa sättet är att kunna prta ut och komunicera.
10*Det kan påverka en mer psykiskt om man inte tar hjälp,man blir deppigt och kan leva i deprition och blir rädd för mer grejjer och känner sej ensam och vissa kan få självmordstankar!ush..det ska man inte ha,även om det känns hopplöst för stunden!Man kanske inte vågar göra grejjer som man vågat förrut endel kan till och med bli rädd för att vara ute och håller sej inne och vissa tvärtom!för att man är rädd för att vara ensam det är ensak med!
Men försök att lätta på hjärtat och berätta nu vad som bekymmrar dej och får dej att må dåligt!tro mej den här bloggen är för att hjälpa er och ni hjälper mej med!
Känns så braaa
Hej idag har det vart mycket bättre med panikångesten:)jag har fått starkare självförtroende nu och det känns bra!
Idag träffade jag min bror:D:Dsaknat han mega mycket<333och jag träffade min kusin och min moster<333saknat dom med:Dva med min älskade mamma med hehe<33 Det känns så bra nu för jag vill verkligen komma ur min deprition..och det ska jag!kram kram
Idag träffade jag min bror:D:Dsaknat han mega mycket<333och jag träffade min kusin och min moster<333saknat dom med:Dva med min älskade mamma med hehe<33 Det känns så bra nu för jag vill verkligen komma ur min deprition..och det ska jag!kram kram
Panik på bussen
Idag var jag i skolan och det var vell sådär:/jag har inte kännt mej särskilt glad och framåt på flera dagar..jag känner rädsla för ångest innom mej och det är ingen trevlig känsla,vi skulle redovisa våra dikter på svenskan och just innan det kände jag bara att hur ska jag kunna läsa när jag mår såhär innombords,men trots min räddsla gick jag upp mitt i klassrummet och läste dikten!det kändes skönt att ha det gjort:)..men på bussen hem kände jag bara att det börja darra vid sidan av armhålan och jag började skaka av rädsla och kände att jag fick svårt att andas och fick där med nästan panik men endå inte för att erika tog tag i mej och sa att det inte var farligt och jag sa det själv..och där med försvann..tårarna:)såå himla jobbigt är detta asso kram kram ha det braa
Gå vidare i livet
Panikångesten gör mej så ledsen och galen..:( jag vill bara gråta ut all min sorg!
nu ska jag berätta här..när jag gick på högstadiet sket jag i skolan,för att jag kännde att jag aldrig dög och räckte till,varför skulle jag kämpa då:( så meningslöst..jag hade alltid velat ha dom betygen alla min vänner och alla hade!När alla fått tillbaka provena,så var alla glada och undrade vad alla fick och så..om dom hade fått G så var dom besvikna,då tänkte jag,hur kan dom vara besvikna för det?jag menar jag skulle vart glad om jag bara skulle blivit godkänd:/
Men senare sen så började jag kämpa och då fick jag beröm verkligen och då var jag glad.Sen gjorde jag intagningsprov till teatern och fick nästan topp poäng,men tyvärr fattades det ett g i matte,men jag sökte en priplats.Jag kom in på hotell och resturang och jag vet att det måste vart en mening med att jag kom in på den linjen..just för att jag trvides och så vidare.Jag var så glad för att jag kämpade och gick in fört och helt enkelt älskade min skola..trode inte att det skulle komma något hinder så ivägen..som kanske skulle dra ner eller drabba mina fina betyg,men det gjorde det,tyvärr kom min panikånegst in i bilden..och det drog mej ner till botten..så jag vill inte att fler ska drabbas så här..utan jag vill kämpa,bara jag vet att det är fler som gör det. Om det är ngåon som inte orkar mer och funderar på att skita i allting som inte orkar mer..som tänker att allting är hopplöst..der är det inte skit i panikångesten för stunden och ta en dag i taget!...kämpa med mej!
Kram kram alla som läser min blogg
Om ångesten...
Hejsan gott folk:)idag är jag hoss nathalie har sovit där det var jätte kul,för jag hars saknat henne så mycket!Och det är jobbigt att vi inte träffas allt för ofta:(och det får mej att tappa andan:/Jag Älskar henne såååå mycket!!!!!!!!
jag har behövt henne så mycket,för all min panik ångest..för hon känner jag ,förstår mej hon får mej att må bra,för hon lyssnar och säger attt det inte farligt på ett sätt som hon förklarar så att jag mår bra..
Panikångeten är la lite sådär..Det är en känsla man ígentligen inte kan beskriva,Det är så olika från person till person..men känslan är djup den drar ner en till botten,,man bara tar och tar.Men det handlar inte om hur mycket man tar,Det handlar om att kuna ta och sedan fortsätta framåt!
Klarar man livet klarar man allt!:)
Nu förtiden är det allt för mycket folk som försöker begå självmord och det är många som dött inte pågrund av just panikattacken,Det är det ingen som gjort,men just utav att dom inte orkat mer..
Man slutar kämpa känner att detta är meningslöst..och jobbgit.
*vissa får detta vid olämpliga tillfällen!(Oftast)
*Man kan få det i kön till något
*bland mycket folk kring sej i afärren
*reasturangen
*på stan
*I klass rummet
Alltså detta sker kortfattat bland folk!,men första gången kan det komma när man sitter hemma i lugn och ro,när man minst anar det och det är tungt!Just känslan styr och förändrar!
Känslan har styrt och förändrat mej..jag blir deprimerad även om panikatckerna har försvunnit,man har inte ork för något längre och då tänker man hela tiden nu är de något farligt så här kan jag ju inte må..nu mår jag ännu värre nu påverkas ju huvudet och nu påverkas magen och mycket mer!Men jo såhär kan man må utan att det är farligt!Man påverkar då huvudet och man vet inte riktigt länge vem man är...för att man inte var sådan förut och det är så sorgligt pch jobbigt:/men det bästa är att kämpa i mot!Man ska övervinna detta.Inte begå självmord och inte ens ha denna tanken..För det får en att tänka på hemska tankar och drar ner en till botten!!!!!!!!!
Nu får det vara sluta på det här..Inget självmord..hur hemskt det än är och påverkar hoss,kämpa till topp!skrik ut ilskan och sorgen skrik att detta är inte farligt..jag ska klara det hära!!!!!!!!!
Så skriv till mej skriv ut all er ilska och sorg!jag stöttar er jag behöver er lika mycket som ni behöver mej:/
Alla behöver varandra och det enda som hjälper är att ngåon förstår och lyssnar på våra problem hällst en själv som upplvet just det ni upplevt!<333 Kram kram ha dte bäst
jag har behövt henne så mycket,för all min panik ångest..för hon känner jag ,förstår mej hon får mej att må bra,för hon lyssnar och säger attt det inte farligt på ett sätt som hon förklarar så att jag mår bra..
Panikångeten är la lite sådär..Det är en känsla man ígentligen inte kan beskriva,Det är så olika från person till person..men känslan är djup den drar ner en till botten,,man bara tar och tar.Men det handlar inte om hur mycket man tar,Det handlar om att kuna ta och sedan fortsätta framåt!
Klarar man livet klarar man allt!:)
Nu förtiden är det allt för mycket folk som försöker begå självmord och det är många som dött inte pågrund av just panikattacken,Det är det ingen som gjort,men just utav att dom inte orkat mer..
Man slutar kämpa känner att detta är meningslöst..och jobbgit.
*vissa får detta vid olämpliga tillfällen!(Oftast)
*Man kan få det i kön till något
*bland mycket folk kring sej i afärren
*reasturangen
*på stan
*I klass rummet
Alltså detta sker kortfattat bland folk!,men första gången kan det komma när man sitter hemma i lugn och ro,när man minst anar det och det är tungt!Just känslan styr och förändrar!
Känslan har styrt och förändrat mej..jag blir deprimerad även om panikatckerna har försvunnit,man har inte ork för något längre och då tänker man hela tiden nu är de något farligt så här kan jag ju inte må..nu mår jag ännu värre nu påverkas ju huvudet och nu påverkas magen och mycket mer!Men jo såhär kan man må utan att det är farligt!Man påverkar då huvudet och man vet inte riktigt länge vem man är...för att man inte var sådan förut och det är så sorgligt pch jobbigt:/men det bästa är att kämpa i mot!Man ska övervinna detta.Inte begå självmord och inte ens ha denna tanken..För det får en att tänka på hemska tankar och drar ner en till botten!!!!!!!!!
Nu får det vara sluta på det här..Inget självmord..hur hemskt det än är och påverkar hoss,kämpa till topp!skrik ut ilskan och sorgen skrik att detta är inte farligt..jag ska klara det hära!!!!!!!!!
Så skriv till mej skriv ut all er ilska och sorg!jag stöttar er jag behöver er lika mycket som ni behöver mej:/
Alla behöver varandra och det enda som hjälper är att ngåon förstår och lyssnar på våra problem hällst en själv som upplvet just det ni upplevt!<333 Kram kram ha dte bäst
Panikångest för dom som undrar vad det är
Jag har mått så dåligt..för panikångesten..har haft negativa tankar tänkt på allt som gjort mej rädd och gjort mej galen och dragit mej till botten!jag har vart så ledsen och rädd,för allting!oroat mej för en massa sker,Men nu är det på tiden att kämpa..för den här panikångesten ska bort!Jag ska sluta tänka såhära..och jag ska börja lita på mej själv!För jag vet att om jag tror på mej själv..och verkligen vill få bort panikångesten..för det är något man själv skapat,så kommer den att försvinna.Igenligen finns det inget som heter panikångest,imed att det är något man själv skapar..och alla panikatacker dom gör man till hemska..För att allt i kroppen sitter i hop och när man känner en symptom i bröstet vart som hellst...så blir det värre och då får man signaler i hjärnan som säger att nu är det farligt!Den kan inte skillja på om det är en tiger som jagar en eller om det bara är att man mår psykiskt dåligt..utan den gör så att vi blir rädda osv. och när man får detta får man ofta
*svårt att andas
*ont i bröstet(smärta)tror att det är något allvarligare därfär blir man så rädd!Men det är inget farligt!
*stickningar i ben och fötter elr armen eller något annat
*yrsel
*illamående
*bultande hjärta och hastig puls
*kvävnings känsla
*Frossa eller värmevallningar
*Dödsskräck
*Overklighetskänslor
*Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
Dom flesta som fått detta har inte rikgtigt räknat emd att få det!
Det kan komma när man minst anar det som tex.när man sitter i lugn och ro och kollar på tv eller läser eller något annat,då hyser man plötsligt till och det är just för att det är något nytt som händer,som man aldrig drabbats av tidigare!
Man hinner inte ens tänka,allt man tänker på är att nu är det ngåt farligt som händer vad ska jag ta mej till...Man tappar kontrollen totalt i början innan man får detta och det gör en galen..och ibland kan det hända att man får åka ambulans för att man ibland kan tro at det är hjäratat eller något annat obehagligt och det har jag vart med om!Men det är somsagt bara räddslan som släpar där i bak.Man brukar ofta försöka att inte vara där man upplevt panikångest förrut,för att man inte vill få detta igen,Men det bästa är att kämpa imot..kanske när man fått hjälp först och känner att man kan behäska sej.
Vad ska man göra när man får detta?
Det bästa är att att sätta sej när lugna ner säg och känna att pulsen går ner.
Kämpa imot räddslan även om det känns hemskt..för när man får detta vill man inet sitta still det kan man ju lugnt säga är svårt i just den situationen,Men det är bäst så för efter en kvart elr så när man lugnat ner sej känns det bättre.
Om detta fortsätter alltför länge kan man kontakta en psykolog elr ungdomsmottagningen eller något..för det här ska man inte skämmas för det är något man behöver prata ut om,även om det är jobbigt och så.
Om ni behöver någon att prata med som läser denna bloggen..kontakta mej då
[email protected]
*svårt att andas
*ont i bröstet(smärta)tror att det är något allvarligare därfär blir man så rädd!Men det är inget farligt!
*stickningar i ben och fötter elr armen eller något annat
*yrsel
*illamående
*bultande hjärta och hastig puls
*kvävnings känsla
*Frossa eller värmevallningar
*Dödsskräck
*Overklighetskänslor
*Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
Dom flesta som fått detta har inte rikgtigt räknat emd att få det!
Det kan komma när man minst anar det som tex.när man sitter i lugn och ro och kollar på tv eller läser eller något annat,då hyser man plötsligt till och det är just för att det är något nytt som händer,som man aldrig drabbats av tidigare!
Man hinner inte ens tänka,allt man tänker på är att nu är det ngåt farligt som händer vad ska jag ta mej till...Man tappar kontrollen totalt i början innan man får detta och det gör en galen..och ibland kan det hända att man får åka ambulans för att man ibland kan tro at det är hjäratat eller något annat obehagligt och det har jag vart med om!Men det är somsagt bara räddslan som släpar där i bak.Man brukar ofta försöka att inte vara där man upplevt panikångest förrut,för att man inte vill få detta igen,Men det bästa är att kämpa imot..kanske när man fått hjälp först och känner att man kan behäska sej.
Vad ska man göra när man får detta?
Det bästa är att att sätta sej när lugna ner säg och känna att pulsen går ner.
Kämpa imot räddslan även om det känns hemskt..för när man får detta vill man inet sitta still det kan man ju lugnt säga är svårt i just den situationen,Men det är bäst så för efter en kvart elr så när man lugnat ner sej känns det bättre.
Om detta fortsätter alltför länge kan man kontakta en psykolog elr ungdomsmottagningen eller något..för det här ska man inte skämmas för det är något man behöver prata ut om,även om det är jobbigt och så.
Om ni behöver någon att prata med som läser denna bloggen..kontakta mej då
[email protected]
bråk
Jag och mamma bråkade jätte mycket förut för att jag drack och skit..och ljög till och med:(och det är ju inte särskilt skyst mot henne..men nu är vi vänner igen...,men just när vi bråkade...shit jag kände mej som världens ende..Det är ju fler som dricker liskom..och det är ju inte bra..men jag ville liksom göra ngt innan jag åker utomlands..så aa då drack vi och det gjorde ju inet saken bättre!dagen efter när jag kom hem var min mamma jätte besviken på mej..och det har hon all rätt att va för att jag gick bakom ryggen på henne..kunde ju sagt som det var i stället för att ljuga,men nu har jag börjat att lyssna mer på henne och vara mer ärlig mot mej själv och henne..Men shit vad jag älskar henne<33
Karlsborg
Igår alltså i fredags var jag i karlsborg med johanna..först hjo sen tibro sen karlsborg och det var vell kul..Jag vet att jag inte skulle dricka,men jag drack inte så mycket..elr kanske:(Men jag behövde det i går, komma bort från allt,men somsagt alkohol löser inga problem!och det vet jag..Men aa ni som förljer min blogg ..jag hoppas att ni inte är allt för besvikna..visst det är min ensak ochd et är det.Men jag har inte druckit på ett bra tag och är rätt stolt över mej fast jag drack igår..dricker inte ofta och det är ju endå bra!
På morgonen trode jag fan det värsta igen...hjärtklappning och skit:(så jobbigt..vet att jag behöver hjälp med detta och det får jag..Men psykolgen kan inte göra mitt arbete eller någons..utan jag måste styra min tankar och styra mej bort från alla dessa tankar och inse att det inte är farligt! och jag skriker ju endå inte ¨så det är mycket bättre nu sitter jag mer och håller skiten innom mej och har tankarna innom mej och det är inte det bästa heller,men dte känns kskönt att ha någon att prata med i alla fall!:)ha dte bra!för nu ska jag va med kompisen min;D kram kram
På morgonen trode jag fan det värsta igen...hjärtklappning och skit:(så jobbigt..vet att jag behöver hjälp med detta och det får jag..Men psykolgen kan inte göra mitt arbete eller någons..utan jag måste styra min tankar och styra mej bort från alla dessa tankar och inse att det inte är farligt! och jag skriker ju endå inte ¨så det är mycket bättre nu sitter jag mer och håller skiten innom mej och har tankarna innom mej och det är inte det bästa heller,men dte känns kskönt att ha någon att prata med i alla fall!:)ha dte bra!för nu ska jag va med kompisen min;D kram kram
Trist skoldag..
Shit asso, skolan var nyss perfwkt..nu tycker jag att den är jobbig...nu får dom allt ta och ge sej!Nu har dom ändrat schemat mitt i allt!sååå surt!!fattar dom inte att man bara skolkar och slappar ju..dåligare vårat schema blir??visst det passar inte i hiop med lärarnas shema och så,men då får dom la få det att funka!För Detta får dom allt ta och diskutera om i alla fall...på något sätt göra det bättre för oss alla..och lärarana!Hur svårt kan dte vara igentligen...kanske ..,men det är liksom vi elver som ska trivas för dte är vi som ska lära oss saker..lätt när dom håller på att kronglar så här..Hoppas dom gör något åt detta och det är snart!:/ kram kram
Om dikterna!
Tycker ni som följer min blogg att jag ska fortsätta med dikterna??kram kram
