mauritius
Pusssss<33 kram kram
Mauritius
Semester
Jag åker till Mauritius i natt!och jag kommer inte vara inne på min blogg så mycket då,men jag kanske kommer var inne något om jag hittar en dator på semestern.jag kommer lägga ut en massa bilder när jag kommer hem och det blir om nästan en månad..Jag hoppas att ni kommer gilla dem:)under den tiden jag är borta hoppas jag att ni får det kul här hemma!Och johanna om du ser det här komemr jag saknar dej enormt mycket,känner mej som en halva utan dej:/Älskar dej så enormt mycket!!!<3333kan inte ens beskriva med ord hur mcyketd en tjejen betyder för mej:)
Alla andra kommer jag sakna med<333333
kram kram
fakta om panikångest
Då kan man fråga sej
1*varför händer det här mej?
2*när kommer det här att hända igen?
3*vad kan hända med den här räddslan?
4*vad kan hända när jag får en panikatack?
5*vad kan hända när jag mister kontrollen?
6*Hur ofta kommer detta att drabba mej?
7*Går det i generna?
8*Kan mina barn sedan få det här?
9*Kan detta påverka andra?
10*kan detta påverka mej ännu mer psykiskt?
Det finns en massa frågor som man kan ställa sej själv,mycket mer än det här!
1*Det är du som påverkar din panikångest,oftast finns det en andledning bakom det här till att du får en panikatack.Det kan vara att du varit ledsen och deppig och grubblat över mycket i ditt liv.Det är oftast att det varit något problem som man mått dåligt över tidigare som orsakar panikångesten.Om man vill undvika att få det här är det bra att ta tag i problem som man vet gör en ledsen och som smärtar och gjort det ett bra tag!Tänk på att ingen kan göra det åt dej,dom kan vägleda dej,men det är bara du som kan styra dej själv så att du mår bra!själv var jag ledsen och det var jobbigt för en massa saker,det är inget så med mobbing som det låter som,utan det har vart saker som sårat mej och som jag har haft jobbigt med.Jag innsåg det lite försent,för att jag visste inte att jag skulle drabbas av panikångesten utan jag visste bara att jag vart ledsen ett bra tag och att det skulle få mej att må dåligt i längden,men att det skulle gå bort efter ett tag och inget mer,men då drabbades jag av panikångest och det gjorde mej ledsen och tokig.Det gäller bara att leva med det och ta dagar som dom kommer och inte oroa sej alltför mycket,även om det är svårt behöver man förstå om man nu kollat upp allt med bröst och hjärta och allt sådant ,så finns det inget att oroa sej igentligen.Tjata på er själva och säg hela tiden,ja juste det ja det ver ju faktiskt inget farligt med mej,så ta de lungt och tänk på något annat.Det bästa är att möta räddslan i 15-20 min för det är oftast så länge panikatacken varar,dågår det över,annars blir det bara jobbigare och värre.Man kan inte sitta still när man har panikatcken,Men försök att möta räddslan även om den är hemsk!
2*somsagt vet vi inte när det händer igen,utan vi undviker de ställen,då vi haft panikångest.Förmodling,så är det så att efter den gången man haft en panikatack tänker man mer på det och ororar sej och blir sedan dålig psykiskt,Man oroar sej och tror hemska saker tex,om hjärtat,huvudet mm.Just för att allt i kroppen hänger ihop och får man ont i bröstet som man då får,blir huvudet rädd och man känner räddsla,för hjärnan kan inte skilja på om man blir jagad av ett djur elr om man bara mår dåligt prykiskt och man får ont i magen och man drabbas av yrsel och illamående och sådan,på så sätt förstår man att allt har ett samband.Och det här drar,då ner oss till botten och får oss att bli räddare och räddare,tillslut tror man nästan att man börjar bli galen.Man kan pratar med sej själv i bland och säger till sej själv det här är inte farligt,så ta det lungt.Det kan ju framstå som konstigt,men det är bra att man säger det till sej själv,för det hjälper oss att få in att det är inte farligt!
3*Det är absolut ingenting farligt som kan hända med räddslan!Det som kan hända är,då att man mår illa,man blir yr,känner kvävningskänsla,man känner stickningar,bröst smärta(det tror man oftast är hjärtat)Men det är det inte om man har kollat sej och så,man blir varm,eller kall,man får darrningar och man har räddslan för att bli tokig och mista kontrollen,Men det här är fullständigt normalt.Det kan man ju nästan tänka sej in i själv,att om man mår så som man gör då och tror att man ska dö eller tuppa av då påverkas ju allt av det och då mår man också så.Tänk bara att det inte är någon fara!
4*Det är absolut ingenting som kan hända som jag nämde här innan i texten,förutom känslan man har just vid det tillfället,
5*Det som kan hända är i strort sett ingenting om man inte blir galen och springer ut mitt i trafiken och sådana hemska saker,men det är sådant man ska undvika när man får sådan räddsla,då ska man sitta still och möta räddslan.
6*Det är helt upp till dej hur ofta detta kommer drabba dej!Det är ngåot du som person måste ta tag i och ingen annan,visst man kan ta medeciener och tabletter,som folk tycker är lugnande.själv skulle jag inte rekomendera det för det kan påverka dej på annat sätt senare i livet,för det är något man måste ta hela tiden sen och det är inte bra det heller på många sätt.Utan det här är någonting man inte håller innom sej,för till slut blir de för mycket och då drabbas man av panikatacker!MAn ska kunna prata om det även om det är hemskt de är skönt att de finns mänsikor som lyssnar på en och hör vad man har för bekymmer,så om ni behöver någon att prata med finns jag här,annars finns det psykolog som känns bra att prata ut med eller någon annan vän eller familje medlem.
7*Det kan gå i generna,det är inte helt omöjligt,så hör med släkten.
8*somsagt det kan gå igenerna och därmed kan detta drabba barnen med.
9*Det påverkar dej och alla andra i din närhet,för dom mår dåligt med när du mår som du mår.Dom blir rädda för dej och vill bara ditt bästa.Det bästa sättet är att kunna prta ut och komunicera.
10*Det kan påverka en mer psykiskt om man inte tar hjälp,man blir deppigt och kan leva i deprition och blir rädd för mer grejjer och känner sej ensam och vissa kan få självmordstankar!ush..det ska man inte ha,även om det känns hopplöst för stunden!Man kanske inte vågar göra grejjer som man vågat förrut endel kan till och med bli rädd för att vara ute och håller sej inne och vissa tvärtom!för att man är rädd för att vara ensam det är ensak med!
Men försök att lätta på hjärtat och berätta nu vad som bekymmrar dej och får dej att må dåligt!tro mej den här bloggen är för att hjälpa er och ni hjälper mej med!
Känns så braaa
Idag träffade jag min bror:D:Dsaknat han mega mycket<333och jag träffade min kusin och min moster<333saknat dom med:Dva med min älskade mamma med hehe<33 Det känns så bra nu för jag vill verkligen komma ur min deprition..och det ska jag!kram kram
Panik på bussen
Gå vidare i livet
Panikångesten gör mej så ledsen och galen..:( jag vill bara gråta ut all min sorg!
nu ska jag berätta här..när jag gick på högstadiet sket jag i skolan,för att jag kännde att jag aldrig dög och räckte till,varför skulle jag kämpa då:( så meningslöst..jag hade alltid velat ha dom betygen alla min vänner och alla hade!När alla fått tillbaka provena,så var alla glada och undrade vad alla fick och så..om dom hade fått G så var dom besvikna,då tänkte jag,hur kan dom vara besvikna för det?jag menar jag skulle vart glad om jag bara skulle blivit godkänd:/
Men senare sen så började jag kämpa och då fick jag beröm verkligen och då var jag glad.Sen gjorde jag intagningsprov till teatern och fick nästan topp poäng,men tyvärr fattades det ett g i matte,men jag sökte en priplats.Jag kom in på hotell och resturang och jag vet att det måste vart en mening med att jag kom in på den linjen..just för att jag trvides och så vidare.Jag var så glad för att jag kämpade och gick in fört och helt enkelt älskade min skola..trode inte att det skulle komma något hinder så ivägen..som kanske skulle dra ner eller drabba mina fina betyg,men det gjorde det,tyvärr kom min panikånegst in i bilden..och det drog mej ner till botten..så jag vill inte att fler ska drabbas så här..utan jag vill kämpa,bara jag vet att det är fler som gör det. Om det är ngåon som inte orkar mer och funderar på att skita i allting som inte orkar mer..som tänker att allting är hopplöst..der är det inte skit i panikångesten för stunden och ta en dag i taget!...kämpa med mej!
Kram kram alla som läser min blogg
